Om mig


Sedan jag kom i kontakt med hästar har de alltid varit en stor och viktig del av mitt liv.

Jag har inte tagit den traditionella vägen på ridskolan, utan gått min egen väg och lärt mig rida enbart med hästen, utan ridlärarens instruktioner. Som 11 åring fick jag nämligen två sköthästar, ett halvblodssto och ett shettissto.
Halvblodet som kallades Myran var extremt känslig vilket gjorde att hon var en exemplarisk lärare då hon var väldigt tydlig både när jag gjorde rätt och när jag gjorde fel. Redan där började jag lära mig att läsa och känna av hästen då jag fick testa mig fram för att lära. Jag märkte hur otroligt lite jag behövde göra för att få henne att förstå mig, när jag gjorde rätt.

 


Efter två år med mina sköthästar var det äntligen dags för min första alldeles egna häst. Så 13 år gammal stod jag där med honom, Singo Hill. En 15 årig valack av rasen Svenskt Halvblod. Han var otroligt snäll och gjorde alltid sitt bästa, en riktig läromästare. Tyvärr hade han problem med pålagringar i båda frambenen, vilket gjorde att det blev långa perioder efter veterinärbesök som han inte fick ridas. Detta gjorde att jag fick hitta på annat att sysselsätta honom med.
Jag hade honom ofta lös både i stallet, skogen och på banan.
Vi lekte fram våra egna övningar och det var glädjen vi kände tillsammans som vägledde oss. Det var som att vi smälte samman och blev ett. Det var då jag kände vad meningen med hästlivet var för mig.
Perioderna Singo var bra i sina ben började jag rida honom mer och mer utan huvudlag för att finna känslan och kontakten även där, jag ville inte att det skulle behövas något mer än så. Tack vare all tid vi hade tillbringat tillsammans med att förstå varandra från marken var det inga problem att flytta upp kommunikationen på ryggen. Friheten och sammarbetet vi båda kände då var obeskrivlig. Han kommer alltid att ha en stor del av mitt hjärta.


År 2009 köpte jag mig ett litet shettis sto på 5 månader, Minya. Hon var helt ohanterad så det var en riktig liten vildhäst jag tog mig an. När hon skulle hem fick vi lyfta in henne i transporten då hon inte hade lärt sig hur man blev ledd. De första veckorna var hon en riktig liten tuffing, kickade mer än gärna emot mig och naffsade så fort det fanns tillfälle. Men efter lite träning och otroligt mycket tålamod började det vända och hon såg mig som sin människa. Sen dess har hon varit som en liten hund, hon följer mig överallt, kommer alltid när jag ropar och hon kan ett flertal olika trick, som byggs på för var dag som går! Kör även in henne helt själv och vi är snart klara med detta.
 


Den 13 maj 2010 köpte jag ett friesersto, Marisca. Hon var endast grundhanterad och hade haft en jobbig bakgrund med många olika ägare, som inte alla hade varit så snälla, i både Holland, Danmark och Sverige. Men säljaren som jag köpte henne av var fantastisk, hon var väldigt noga med att Marisca skulle få det bra nu. Min familj tyckte dock inte att jag skulle köpa henne. En stor, ung, oinriden och svårhanterad häst.
Men jag var fast, det hade klickat mellan mig och Marisca, det skulle bara bli vi! De första veckorna kan jag erkänna att jag emellanåt undrade vad jag hade gett mig in på. Jag blev både översprungen, hotad och sparkad emot av Marisca. Men jag hade gett mig tusan på att lyckas, även om ingen trodde på oss. Jag såg att det fanns en underbar häst djupt där inne bakom den tjocka muren.
Efter mycket tid, kärlek och tålamod började hon öppna upp sig mer och mer. Tillslut hade hon gett mig sitt fulla förtroende och då började jag försiktigt rida in henne och även börja med lite trickträning. Jag hade aldrig ridit in en häst innan men tack vare att jag hade byggt upp en sådan stark relation tillsammans med Marisca från marken gick det helt felfritt och hon kände sig trygg med mig uppe på sin rygg.
Idag kan jag rida henne helt utan utrustning och hon älskar att briljera med alla sina trick. Jag är så lycklig att vi fann varandra och att jag aldrig gav upp, för nu är hon min absolut bästa vän som betyder obeskrivligt mycket för mig!

 


I slutet av januari i år hörde min vän Maria Gramén av sig. Hon frågade om jag skulle vilja ta emot hennes älskade friesersto och få henne som min egen då hennes livssituation ändrats så mycket att hon inte hann med henne längre. Jag kände mig väldigt hedrad som fick ett sådant fint erbjudande, så självklart var jag tvungen att åka och hälsa på för att se hur kemin kändes emellan mig och Annet.
Det klickade, jag fick Marisca vibbar ifrån henne och det kändes så rätt.
Maria sa att hon tyckte det var magiskt att se oss tillsammans och att hon såg hur mycket Annet trivdes med mig, så hon kände sig helt säker på att hon skulle få flytta till mig om jag ville.
Hon blev snabbt en del av min lilla flock och det kändes fantastiskt, hon blev bästa kompis med Marisca och kändes så nöjd med livet.

I mitten av maj vändes hela livet upp och ner. Jag hittade Annet dödssjuk i hagen och knappt en timma senare hade hon somnat in i mina armar. Den paniken, chocken och sorgen är den värsta jag någonsin känt.. Hon hade drabbats av tarmvred och det fanns ingen chans att rädda henne. Veterinären hann inte ens fram innan hon hade somnat in.

Annet var så vacker på utsidan, men det var ingenting med om man jämförde med insidan. Hon var så godhjärtad, genomsnäll och hade en sådan fin inställning till livet. Hon var som en klok lärare - full av visdom och stolthet. 
Vår tid tillsammans blev alldeles för kort, ändå kändes det som att vi hade känt varandra i flera år.
Hon var så full av liv och glädje, hon var en gåva. 
Vila i frid min fantastiska vän, en vacker dag ses vi igen..
 

 
Det är tack vare dessa fantastiska hästarna som jag står här idag, utan dem hade jag aldrig fått den kunskap och känsla som jag nu besitter.

Det är även tack vare dem som jag startat upp detta företag. Jag hade inte haft några planer på detta även om jag drömt om det många gånger, men när folk såg hur bra jag lyckades med först Minya och sedan även Marisca började det droppa in frågor om jag skulle kunna dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter. Så jag började åka runt för skoj skull till vänner och bekanta för att hjälpa dem att lösa kommunikationsproblem som uppstått emellan dem och sina hästar. De fick sedan i sin tur frågor från sina hästvänner om vem dem hade fått hjälp av och plötsligt började det höra av sig folk jag inte ens kände som ville träffa mig. Så där stod jag med flera ekipage varje vecka som ville ha min hjälp, vilket ledde till att jag tillslut kände att jag måste gå vidare med detta och förverkliga min dröm om att starta upp detta företag!

Mikaela Jansson
Linköping, Östergötland
073-539 36 86
info@horseharmony.se

Bankgiro: 5094-7431
Företagswish: 123 611 19 42
Innehar F-skattsedel & ansvarsförsäkring